Övertid

Vecka 41

40+1 Jaha, så går jag på övertid nu då. Är sjukt svullen om händer och fötter och det trycker på rejält i underlivet.

40+2 Nu har svullnaden på fötter och vrister nått orimliga proportioner och jag har värk och ett hemskt obehag av det. Men bebis, nej, det har jag inte sett röken av. Men vi roar oss iaf med att kalla bebisen Gösta sen ett par veckor tillbaka och det har lett till många skratt. De dagar jag känner mig riktigt uppgiven går jag runt och sjunger "Ut kommer Gösta" och genast blir jag gladare.

40+3 Idag har jag varit så ledsen och nere. Inte blev det bättre av att jag gick till BM heller. Min bebis är stor och min rädsla för snitt bara ökar. Prata med bm idag om överburenhetskoll osv.
Men hon var hemskt oförstående och sa att det spelar ingen roll om barnet är stort eller att man är rädd för snitt. Innan 43 veckor så gör de absolut ingenting.

Nåja, hon töjde iaf ordentligt och sa att det var så mjukt och fint att det var inga som helst problem att putta isär och att putta upp hinnorna (eller vad hon nu sa). Så allt såg fint ut, men jag känner mig helt överkörd, idiotförklarad och jätteledsen nu. Ligg och la mig i sängen och deppade när vi kom hem, men efter en tupplur kändes det iaf lite bättre.

40+4 Så uttråkad jag är nu!!! Vill och orkar inte ta mig för nånting längre. Idag känner jag mig dessutom utsövd och hemskt rastlös. Känns som att hela vårt liv är pausat just nu och det inte händer nåt kul.

Min svullnad är mycket bättre idag i och med att det är så svalt och skönt. Men jag är livrädd för att det ska bli riktigt varmt igen innan Gösta kommit ut. Har stundvis väldigt svårt att gå, det sticker och smärtar i hela underlivet. Men i övrigt så är det mest psykiskt jobbigt att vara på övertid.

40+5 Var in en sväng till stan för att gå på bio, men självklart fanns det inga biljetter. Barnen skulle vara hos mormor och morfar och vi skulle få en helkväll själva, men Tilda totalvägrade att sova där utan oss. Vi kom iaf iväg och käkade en god middag innan vi åkte hem till mamma och pappa. Tyvärr hade jag så hemskt ont i underlivet hela tiden att jag varken kan sitta eller gå utan att det smärtar nåt fruktansvärt.

40+6 Har inte fått sova på hela natten och är fullständigt slut. Har så grymt ont hela tiden och inte blir det bättre av att "Gösta" inte kan ligga still mer än två sekunder. Kan inte gå längre, det gör bara såååå ont. Så nu är jag praktiskt taget bunden vid sängen och går bara upp kortare stunder, men vad gör man inte för att få lite mindre ont.

Vecka 42

41+0 Jag orkar bara inte mer. Vill bara ligga i sängen och gråta tills Gösta kommit ut. Livet känns meningslöst just nu och jag är en hemskt dålig mamma.

Varför sätter det inte igång??? Är det mitt fel?

41+1 Vad gör man när man är i vecka 42 mitt i sommaren med en bebis som vägrar titta ut? Åker till stranden såklart!!! Mår bättre idag och vaknade med världens molvärk vilket kändes hoppfullt.

41+2Var hos BM idag och hon höll helt och hållet med om att det räckte nu. Speciellt som mina gallvärden passerat gränsen för normalt och att jag har klåda över hela kroppen och ont hela tiden. Men samtidigt så är det ju inte hon som bestämmer utan kan bara ringa Borås och säga som det är.

Så hon ringde Spec.MVC i Borås. De hade tyvärr inga tider förutom för vanlig överburenhetskoll på fredag. Men de bokade in mig för en bedömning på Förlossningen på onsdag.
Det är ju inte säkert att jag blir igångsatt, men det känns ändå jättebra att jag iaf fått en tid för bedömning. Så vem vet, på onsdag kanske jag är trebarnsmor äntligen.

41+3 Morgondagen närmar sig med stormsteg nu ju och jag börjar få fjärilar stora som elefanter i magen. Vet inte vad jag är mest nervös för, att bli igångsatt imorrn eller att inte bli det. Michael är megarastlös och vill bara att det ska sätta igång NU, så han får träffa den lille parveln.